Overlanding: Kortis til Värmland/Dalsland

Våran medlem Jon Wiberg la ut en förfrågan på forumet igår, om någon vill vara med på Overlanding i Värmland/Dalsland idag. Detta kunde jag ju inte tacka nej till. Speciellt sedan det enda som stod på min agenda var sovmorgon. Som tur finns det 364 andra dagar att sova på. Jag ångrar inte en sekund, för vi hade en mycket trevlig resa, där Jon visade vägen genom skogen.

Kl 08:30 Rullade min redan lastade Nissan Patrol Y61 från Slemmestad (Oslo regionen/Norge) mot den förbestämda mötesplatsen utanför Vinterbro. Vi (jag och mina barn) hade packat ganska lätt sedan vi bara skulle ut i skogen över dagen, men skulle det krisa sig har jag nog utrustning för att kunna övernatta. Efter fyllt på med lite diesel, bullar och dricka, rullade vi vidare mot Svenska gränsen. Jon körde först, och för en gång skull förstår jag alla som ligger bakom mina terrängdäck i 110km/t. Det går en del spolarvätska kan jag säga.

Sambandet mellan bilarna gick över VHF/UHF vilket är en otrolig fördel när man kör tillsammans. Kanske inte just VHF, men möjligheten att kunna kommunicera, man skall inte så väldigt långt ut i skogen i Sverige för det inte går att ringa med mobiltelefonen. Jag rekommenderar starkt att alla medlemmar inskaffar någon form för radioenhet till sina bilar. Det kan vara VHF/UHF, 27mhz eller en liten PMR (446) enhet, investeringskostnaden är liten, men fördelen stor.

I Årjäng gjorde vi ett snabbt stopp för att fylla på förråden med mat och dricka, och både familjernas barn fick möjlighet att också fylla på med godis. Ett par mil öst om Årjäng svängde vi av från E18 och la in 4wd (I alla fall jag som kan växla mellan 2 och 4wd). Jon navigerade snabbt och säkert med hjälp av sin PC med GPS plott och färdiga slingor. Det gick inte lång stund för den första strapatsen stod på agendan. Vada över en liten älv. Alla vet att reka för man kör är alfa/omega, men just här hade Jon kört flera gånger tidigare. Utan några problem kom vi båda över, och mina barn som inte kört med bil i vattnet tyckte det var väldigt spännande. Tobias på 3år undrade om man kunde se några fiskar, men det gjorde vi inte.

Resan gick vidare på små traktorvägar som till tider bjöd på utmaning bak ratten. En ganska så stor stock letade sig in i Jon´s bakre hjulhus och spräckte plast skärmen. Isen som låg i spåren var inte tjock nog för bilarna att köra över, så vid ett par tillfällen fick Jon fungera som enslags isbrytare när vi skulle igenom stora vattenfyllda områden. Jag har faktiskt inte kört i den här typen av terräng med min Nissan, så jag fick en perfekt möjlighet att känna vad hon går för. Med 35″ valde jag som oftast att gränsla stora stenar för att lyssna om det tog i, men tydligen är markfrigången så god för det var helt tyst. Det samma gällde också hur mycket axlarna kan flexa med så stora däck på, men även här tog det inte i någonstans.

Runt kl 12 kom vi ut från skogen och upp på en vändplats. Här blev det gjort en brasa och snart luktade det grillkorv i hela skogen. Våra barn passade på att göra en stor snögubbe under tiden som jag och Jon pratade om både framtida som historiska äventyr. Efter en stund var det tid att börja navigera tillbaka mot E18 för att sätta kursen mot Norge.

Väl hemma och med bilen parkerad efter ca 35mil, kommer den där konstiga känslan av ångest jag får efter varje resa. Det roliga är allt för fort slut! Allt i allt var detta en riktigt trevlig dagstur och ett mycket bra initiativ av Jon, det är precis det här Overlanding.nu handlar om. Man måste inte åka till Tibet, eller den berömda Kola halvön, även om jag i framtiden skall göra det. Det handlar även om att bara komma sig ut med sin Overlanding bil och njuta möjligheten vi har med våra fordon.