Overlanding: Dagstur 24/4 – Dalsland

Vi möttes över en kaffe klockan 0900 på Statoil, Kolbotn och snackade lite om vart vi skulle och sen så satte vi oss i bilarna och rullade mot Sverige. Roger lånade min lilla handhållna VHF så vi hade kontakt under turen – det gick en del i bilprat och framförallt om den nya Subaruen.

Väl framme i Årjäng så stannade vi och handlade lunch – pölser, bröd och ytterligare ett par flaskor ketchup och senap… Mtp att det blir ca två nya flaskor per tur så börjar ketchup- & senap behållningen bli ganska bra hemma nu…

Rätt efter Årjäng så svängde vi alltså av E18, nord över och in på småvägar. I början dålig asfalt och efter ett litet tag blev det grus. Så cruisade vi längs en sjö och rekade efter fina platser att komma tillbaka till senare på säsongen när det inbjöds till fiske och bad. Med ca 2-3 grader i luften så var bad inget som jag var så sugen på iallafall.

Vi höll ganska så låg fart – 25-30km/h i snitt ca – och kanske just på grund av det så såg vi fantastiskt mycket fågel. Tjäder/ tiur, tjäderhöna/ røy, tranor, häger(? – nästan som trana men lite spinklare ), kanadagås, storlom – massa pippip helt enkelt.

Här i Glaskogens Naturreservat tillbringade vi många kilometrar. Vi stannade vid denna skylten för att se om det fanns något speciellt vi bara måste veta. Det gjorde det inte…

Nöjd Subaruägare med finfin Subaru i bakgrunden.

Hela kolonnen av bilar… Jag slapp ta fram vidvinkeln på denna turen 

Ca rätt efter bildposering vid skylten svängde vi in på ett lite mindre spår för att ta en liten fikapause och låta mina barn få springa av sig lite grann. Dagens väder var mycket skiftande tror jag blir korrekt beskrivning. Den ena sekunden var det molnigt/ overskyet för att i nästa sekund vara riktigt behagligt med en sol som värmde. Jag tillhör kategorin människor som har shorts på sig efter kalendern och sällan bryr mig om temperatur så det blev lite friskt om benen i bland – ja, det är riktigt – jag hade shorts på mig. Så när vi stod där med kaffekopparna – nybryggt presskannekaffe(!) serverat av Roger – så blev vi inte jätteförvånade när solen försvann och det började snöa. Inga mängder men lika fullt. Snön övergick till regn och vi packade in oss men först skulle det självklart bytas kläder på expeditionens minsta deltagare… Ge dem 3 minuter i Sahara och det behöver bytas till torra kläder, helt magiskt.

På väg att kryssa E18 söder över så var vi tvugna att vända vid flera tillfällen då bommar spärrade vår väg. Jag har konkluderat med att närheten till E18 har fört till denna mängd bommar och skyltar som förhållandevis klart meddelar att här ska man inte köra. Om det är Overlandingentusiaster, tyska bobilar eller östeuropeiska » bärplockare » som har drivit fram detta ska vara osagt, nu sitter bommar och skyltar där och det var bara att köra runt.

På andra sidan E18 hittade vi ett riktigt fint spår som ledde oss via mysig granskog mellan två grusvägar. Både i början och slutet av grusvägarna låg två små torp men vi såg inga livstecken så det gick inte att knacka på och förhöra sig om det var ok att smyga in på spåret. Det är ju inte säkert att de hade öppnat dörren heller – norsk invasion med skumla bilar öppnar man ju inte dörren för hur som helst.

Efter ett tag så blev det en smula blötare och dessutom delade sig vägen. Sporet på kartan var lite otydligt så vi tog till fots och rekade vägen vidare. Vi enades snabbt om att det högra spåret var vägen vidare då det vänstra var ren lera, sten och så djupt att det var rätt lite kompatibelt med en helt ny bil med lite mindre backeklaring än guidens.

Det högra spåret var betydligt snällare men bjöd på lite teknisk körning det oxå.

Nästan helt ute ur skogen så var det ett parti där jag guidade Roger ut. Ett par riktigt skummelt placerade stenar i kombination med djupa hjulspår. Plötsligt så stannade Rogers bil och ville inte fortsätta. Elektroniken i bilen sa att det var hinder ivägen  . Efter lite frenetiskt knapptryckade för att » manual override system » så rullade bilen igång igen. Det samma elektroniska systemet hade guidat bilen upp för en riktigt lerig backe där mitt antispinnsystem jobbade friskt – låt vara att jag inte hade släppt ner luften till de berömda sub 2kg – men jag har stora Mud Terrain hjul medans Super-Subban har rätt snälla All Terrain. Bilen imponerade ordentligt måsta jag säga och då Snövit villigt sörplade i sig sina 1,3 liter per mil så nöjde sig Subaruen med 0,8 liter per mil – bensin!

Väl ute ur skogen så letade vi oss vidare längs rutten/ spåret jag hade på PCn. Efter några km på stundtals riktigt fin grusväg i fina omgivningar så slutade grusvägen vid en vänd/ snu plats med ett hus och ett synnerligen lerigt traktorspår ledde in i skogen. Det var inte snack om att fortsätta  . Inte utan att det får torka lite mer och att man får tagit ett snack med husägaren om det är ok att köra på spåret. Lite lagom nerslagen efter ytterligare en förlust – märkligt nog klarar jag inte att glädjas över alla de spår som har gått bra eller alla de presumtiva camps som vi hade hittat längs vägen innan jag har fått reflekterat lite över turen på hemmaplan – så då bestämdes det att det var dags för lunch. Varm mat piggar alltid upp humöret.

Vi stannade vid en rastplats belägen vid en sjö och solen strålade – perfekt steka-korv väder med andra ord. Efter modifiering » har-helt-tappat-räkningen » av lådsystemet där bak så går det att rigga till gas-spis och rodda fram stekpanna, pölser och tillbehör i ett rasande tempo – skitnöjd  . Några minuter efter att vi hade stoppat så bjöds det på, för en gångs skull, goda svenska grillkorvar i bröd med skagenröra, senap och ketchup. Produktutvecklingen vad gäller svensk korv med tillbehör stannar inte bara där – dvs det faktum att de faktiskt smakar gott numera – ånejdå. Någon har tänkt till och säljer – japp, detta är sant! – pølsebrødsförpackningar med SAMMA antal pølsebrød som antal pølser…. Jag vet, jag blev helt satt ut jag med  .

Efter avnjuten lunch och konstaterande av detta med pølser/ bröd ekvationen så fyrade den Subaruåkande baristan upp sitt kök och bjöd på ytterligare en kopp smaskens nybryggt presskannekaffe. Under tiden vi hade städat undan lunchen och kokat kaffe så hade solen tackat för sig och nu snöade det ymningt. Vinden hade friskat i en del den också och det var dags att bryta upp och börja komma sig hemmåt.

På hemvägen så stannade vi i Töcksfors för lite Harryerande – att åka över gränsen från Norge till Sverige för att handla anses som Harry/ Svennigt, uttrycket myntades av Norges dåvarande lantbruksminister Lars Sponheim i ett, ganska tamt får vi väl i efterhand konstatera, försök att stoppa gränshandeln(!). Lite visste han att han skulle få dras med att sätta namn på en tradition som är lika gammal som gränsen mellan Norge och Sverige  .

Roger har ju redan redogjort för vad vi hade med oss för specialitéter hem så vidare utläggning känns onödig där.

Milen hemmåt från Töcksfors gick extremt segt och vädret blev bara sämre och sämre – till slut så snöade det riktigt mycket utan att lägga sig på vägen som tur var. Sånn ca samtidigt som jag tog bilden under fick Roger närkontakt med tidigare i tråden nämnd Audi. Vi hade alltså fått bilen med oss genom skog, lera och grus nästan utan ett märke för att få en Audi i sidan på motorväg. Ödets irioni?

Tusen tack för en väldigt trevlig dag Roger! Vi ska helt klart på fler turer ihop.