Som den Overlanderen man är, skall man inte vara hemma många dagar för man åter längtar ut. Sagt som gjort, la jag ut en förfrågan på forumet om det kunde vara intressant för flera. Inte i min vildaste fantasi hade jag räknat med att vi skulle bli hela sju bilar, och med så kort frist.
Sedan tidigare har jag ett antal körbara spår i Drammens regionen, men sedan vi helt plötsligt blev så många fler, och det naturligt kommer en press att man skall leverera som guide, gick det ett par kvällar till att leta nya spår. Med min erfarenhet runt detta med att köra på grusvägar visste jag det skulle bli en stor utmaning med att hitta grusvägar som inte hade dom obligatoriska vägbommarna. Det skulle visa sig att flera timmar med att studera kartor inte hjälpte speciellt mycket.
Söndag morgon samlades dom flesta av oss utanför hemmet till vår medlem ”Turbokai”. Efter ett kort samtal oss i mellan, anslöt den sista deltagaren. Färden vidare gick via E18 mot Drammen, och det var en imponerande syn i backspegeln när vi rullade i motorvägs fart. Från Drammen gick färden upp mot ett område som heter Konnerud, där vi också mötte upp en medlem som rest hela vägen från Jessheim. Dom obligatoriska bullarna och diverse annat tuggbart till både stora och små inhandlades hos Statoil.
En dryg mil från Konnerud och i höjd med Mjöndalen svängde vi in på en allmänning och betalade den obligatoriska vägbom avgiften på Kr 50,-. Ett antal år tidigare ”glömde” jag detta, och mötte till min förvåning en Securitas vakt ett par kilometrar in på skogsvägen som stoppade och i la mig böter då jag inte hade betalat avgiften. En kort process med penna, papper och kuvär med femtiokronor i (per bil) kunde vi lyckliga, om än lite fattigare rulla vidare in i skogen. Norsk terräng och natur är milt sagt kuperat, och snart öppnades landskapet i en praktfull vy, där vi kunde skåda snöklädda toppar. Den obligatoriska ”Eriksson skall bara ta ett kort” genomfördes, och det smittade av sig en någon grad.
Efter ett par kilometrar där vi klättrar allt högre och högre, träffade vi också på snö. Inte gammal snö från vinter säsongen, utan ca 25-30cm med riktigt tung och blöt nysnö. Spåren blev efter en stund djupare, och det var en smula bökigt att köra först. En av deltagarna blev lite vår yr och bestämde sig för att göra ett eget spår vid sidan av vägen, vilket resulterade i tvärstopp efter ett par meter. Efter lite bökande fram och tillbaka, och i takt med muntra tillrop från oss övriga deltagare, var han snart åter på vägen (för att sedan göra detta på nytt på vägen ner från berget)
Någon timma senare var vi klara med området i Konnerud, och vi sätter kurs mot Kongsberg och det militära övningsfältet Hengsvann. Det var från början tänkt att vi skulle köra ett antal nya spår på vägen mot Kongsberg, men efter att ha studerat olika elektroniska kartor bestämde jag mig för att ta större vägar till målet.
Även området Hengsvann är kuperat, men har en annorlunda topografi än Konnerud. Dalar och fjäll ligger tätare, och det känns nästan som ett ”mini” Lappland, men dok med inslag av den typiska granskogen i dalgångarna. Ca 10minuter in på området blev det gjort paus vid en vacker sjö, och sedan detta är ett militärt övningsfält fanns det redan en eldstad med gott om sittplatser. Våra barn som var med på turen, brakade snabbt ut i skogen och med det försvann allt av djurliv vi eventuellt hade kunnat få se. Förutom en stakars padda som förvirrande sig in bland lekande barn, var på vi vuxna på ett elegant sätt förklarade detta om ”blommor och bin”.
Färden gick vidare på ringvägen som går runt skjutfältet. Vi följde en grusväg som slingrade sig upp på en av topparna i området. Utsikten var slående vacker. Just idag var allt av bommar på stickvägarna nedfällda och låsta, så efter en stund satte vi kursen tillbaka mot Drammen och följet delades för resan hem till respektive.
