Overlanding: Värmland

Viktigt att poängtera, detta är inte en träff som arrangeras av mig eller Overlanding.nu, utan jag är med som inbjuden deltagare.

Torsdag – Själva träffen/mötet startade inte för runt lunch på fredagen. Men sedan detta är min sista resa ut i skogen för det här året, önskade jag förlänga uppehållet i skogen med en övernattning. Färden startade i Oslo med kurs mot Arvika och skogarna runt ett område som heter Salungen. Det tog ca 3 timmar att köra, och vädret var inte det absolut bästa. Till tider var sikten i dimman ner mot 10-15meter, och sedan jag startade kl 16 blev det fort mörkt. I Salungen mötte jag upp ett par andra resekamrater som också önskade en extra natt i skogen.

Efter en kort titt på kartan var nattens läger bestämt och vi navigerade oss vidare genom dimman. Även om jag är gott vuxen, är det fortfarande lite specielt att köra genom en mörk skog, en god bit utanför normal civilisation och genom dimma. Det ger en helt speciel stämning och känsla.

Lite efter kl 22 anslöt den sista övernattningsgästen med sin Land Rover Discovery, och kort efter det var det stilla i lägret.

Fredag – Efter en snabb frukost rullade vi vidare mot Sunne och mötesplatsen på Diner 45 (Stöpafors) där åtta andra bilar väntade. Resan vidare gick mot Tossebergsklätten  där vi gjorde ett besök på toppen som inte ville visa någon form för utsikt insvept i dimma. På vägen upp till parkeringsplatsen behövde vårt tyngsta fordon (Ural) växla ner, vilket resulterade i motorstopp med påföljande reduktion i bromskraft. Men tack vare en säker förare med lång erfarenhet, stoppade fordonet i diket efter en kort baklänges tur.

Vägen vidare gick på små vägar mot Gräsmark för gruppens första övernattning vid Björntjärnskojan. En otroligt vacker plats, och det blir lite fel att omtala detta som en koja, för den är ganska så ny och man kan fint sova 6-7 stycken inne. Nu har dom flesta av oss fina möjligheter med att sova i eller uppe på våra bilar. Eftermiddagen och kvällen gick till goda samtal runt brasan inne i huset.

Jag har tillbringat otaliga timmar, dagar och i stort sätt hela mitt liv ute i naturen, men blir lika förundrad varje gång när man ser på klockan en höst kväll. Där har man suttit i ett par timmar runt brasan, och mörkret sänker sig kl 16. Så när man börjar känna sig trött, ja då är oftast inte klockan mer än åtta. Så för dom flesta blev det en tidig kväll. Nackdelen med att lägga sig så tidigt, blir när man vaknar runt Kl 03:00 och känner sig utvilad.

Lördag – Reveljen på våra resor styrs lite av den biologiska klockan, men helst inte tidigare än Kl 08:00. Så runt kl 10:00 var alla fordon färdigpackade och lägerplatsen såg ut som för vi kom. Vi styrd tillbaka mot Gräsmark och svängde vidare nord-väst för att ta oss upp till Ritamäki som ligger 5-600 meter från gränsen till Norge. På väg dit, började vårt Discovery följe få lite tekniska bromsproblem, som efter en stud resulterade i en fältreparation. Något som sedan skulle följas av två andra stopp för ytligare åtgärder.

Väl framme på ovansidan av Ritamäki slog vi läger och fortsatte till fots fram till den gamla finngården som också är ett naturreservat. En liten pärla med öppna ängar som idag sköts av Lekvattnets hembygdsförening. När man besöker platser som detta, kan man inte undvika att dels imponeras över det otroligt tuffa livet dessa ägare hade. Det känns overkligt att något mitt ute i ingenstans kunde vara bärkraftigt för generationer av familjer. Dagens samhälle har mycket att lära av historien.

Vi passade också på att besöka en annan gård som inte ligger så långt ifrån lägret. Kissalamp var det första huset på Svensk sida Norska flyktingar under ockupationstiden möte, för att sedan skickas vidare. Huset står öppet och olåst, och är i dag totalt förfallet. På insidan kan man hitta tidningar från det sista driftåret på gården (1963), skolböcker från barna som växt upp här, ligger kvar. Vi ser till att allt ligger så som vi hittade det, så att andra kan ta del av historien.

Lördagskvällen blev lite längre än fredagen, och flera höll ut till midnatt.

Söndag – Den stora «åka hem dagen». Jag skall erkänna att jag alltid känner sorg för att lämna skogen, och avsluta mina äventyr. Dels har jag alltid fantastiskt sällskap av människor jag har fått äran att känna genom många år, men också för att jag trivs så otroligt ute, och utanför våran normala civilisation. Några lämnade gry tidigt, andra lite senare, och jag och min gode vän Jonas sist.

Vi reste tillbaka på lite större vägar, och ett par kilometer söder om Gräsmark skildes våra vägar när jag satte kursen tillbaka mot Norge. Men inte helt utan tvekan, så jag gjorde en sväng inom ett område jag besökt många gånger tidigare. Bjurbäcken. Färden gick förbi Rokkmakk – Ängen – Bjurbäcken. Här tog jag fram köket och njöt en liten lunch med en fantastisk utsikt över Värmland.

Men allt har sitt slut, och även denna resan. Så efter ett par timmar kryssade jag gränsen tillsammans med alla som handlat sin mat i Sverige. Färden ner mot Oslo gick söderut och ner mot Aurskog, men med ett litet stopp vid Sootkanalen för ett sista studiobesök.

Med detta är min Overland sesong 2015 avslutad, och tältet blir inom kort tid lyft av bilen.

Div bilde från resan: