I slutet av augusti 2018 och ganska tätt på höstträffen var min bil klar för leverans och med nya, okända däck. Under tiden jag väntade på att bilen skulle bli klar hade jag använt god tid med att söka runt på internet efter tester av däcket. Konstigt nog finns det väldigt få, om inga. Vid första ögonkast ser Rotiiva från Nokian otroligt snälla ut, nästan lite för snälla om ni förstår vad jag menar. Däcksidorna är helt släta och vid mitt tillfälle ganska så raka ner mot fälgkanten. Inte den där champinjon eller balong formen jag är mer van vid. Även däckmönstret ser nog så oskyldiga ut på långt håll, men skenet bedrar.
Asfalt
Min upplevelse med däcken startade i Arendal med transportkörning av bilen upp till Tønsberg. Det som raskt slår mig att Rotiivan rullar väldigt tyst på asfalt och upplevs som mycket stabila. Stommen är stadig och gör att responsen vid kurvtagning är direkt. I tillägg rullar dom mycket lättare än mina tidigare däck, men detta är kanske endast en subjektiv upplevelse.
Nokian Rotiiva At plus sitter som sagt mycket bra på asfalt. Jag har testat däcket på allt från sommarvärme, regn och höstväder. Du upplever ett mycket gott väggrepp oavsett vilken typ av asfalt du kör på. Motorvägar i tropiskt regn där spåren ser ut som kanotleder i Dalsland är absolut inga problem, mönstret leder vattnet gott. En större utmaning är det för trafiken bak dig, för däcken drar upp ordentligt med vatten, men det gör dom flesta av våra Overlanding fordon.
Hur däck presterar och upplevs på asfalt är faktiskt det viktigaste för oss Overlandare. För med med handen på hjärtat, måste vi erkänna att vi trots allt kör det mesta av tiden på asfalt. På landsväg kör jag med 2.5 bar (36psi).
Grus
Hösträffen hos oss på Overlanding.nu gick i år på grusvägar i Norge. En perfekt möjlighet för att testa hur Rotiivan fungerar på detta underlaget. Grus kan vara så mycket, från väldigt finkornigt som nästan upplevs som betong, till ordentligt rullgrus. Vägarna vi körde på bjöd faktiskt på lite av varje.
Rotiivan upplevs även här som väldigt stabila utan att glida för mycket på topplagret vid grövre grus. Den relativt mjuka gummiblandningen sväljer och dämpar en god del. En olämpa är att det relativt snälla mönstret plockar en god del sten. Några släpper relativt enkelt, andra måste man med makt to bort för hand, med mindre man trivs med klappande ljud på hårt underlag.
Skog och lera
Rätt efter höstträffen kom 4×4 fullvuxen hos oss. Detta var för mig den största och viktigaste testen av Rotiivan. Hur skulle däcket upplevas mot hårdbarkade konkurrenter som BF Goodrich AT eller Cooper Discovery STT?
Även om vi tidigare i artikeln klargjort att den här typen av körning är det minsta vi gör med våra bilar och däck, upplevs kategorien förståeligt nog som den viktigaste, kanske mest för att inte förlora stoltheten som ägare av den här typen av fordon. Från början visste jag redan att vi skulle inom en god del svåra partier där avverkningsmaskiner satt ribban ganska så högt. Regnet som kom efter sommaren ville inte göra det enklare heller.
Jag valde att inte tappa ut mer luft än ner till 1.8 bar (26psi), dels för att vi hade en god del transportetapper och jag saknade kompressor i min bil. Det första området forcerade jag med bara grundgas och däcken jobbade sig enkelt igenom det vattenfyllda och leriga spåret som gick igenom en myr. Däcken släppte inte en enda gång, och det var riktigt positivt då flera andra deltagare var tvungna att välja nya spår och flera försök, men det kan bero på andra faktorer också ;).
Genom helgen bevisade Rotiivan gång på gång att detta är ett riktigt bra allround däck, som utan problem klara av både lera och hala rötter utan att tappa greppet. Den ena efter den andra deltagaren kom med sina uppskattningar över hur dessa ”snäll” däck presterade. Den enda gången jag körde fast var när bilen låstes fast av två stora stenbumlingar och var tvungen att vinschas ut, men det kan inte Rotiivan klandras för.
Nästa test kom ett antal månader senare, och denna gången nere i Borås. Då var det tid för annandagsträffen som arrangeras av Borås Jeepklubb. Området bjuder på en massa tekniska spår, stenbumlingar och hala stenhällar. Den här gången var fokusen på hur Rotiiva presterar på stenhällar som dränkts med både lera, vatten och mossa. Däcktrycket blev satt till runt 1.0 bar (14 psi). Rötter och stenhällar passerades utan några som helst problem, även här tuggade Rotiiva på som inget, den mjuka gummiblandningen med sina lameller och 3D låsning gör att däcket är otroligt stabilt vid kraftig sidobelastning.
Efter bägge träffarna är jag överbevisad om att just Rotiiva är det riktiga valet för mig och min typ av körning, men en väldigt viktig kategori kvarstår att undersökas, snö och is.
Snö och is
Detta är en sista kategorien som våra Overlanding fordon med däck måste prestera i. Körning på snö är nog det mest krävande du kan hålla på med. Karaktär, konsistens och sammansättning i olika temperaturer gör att snö är ett otroligt varierande underlag som stadigt kastar dig en skruvboll. Detta skulle vi märka på en av våra rek-turer i 2019, kommer tillbaka till det.
På plogade och bara is-vägar med några minusgrader presterar däcket otroligt bra och känns mycket trygga. Kanske trygghetskänslan blir lite för stor för det ökar gärna genomsnittsfarten. Till trots för att däcket är ett all-round däck, känns det faktiskt som ett äkta mem odubbat vinterdäck. Det vill jag bestämt mena är ett fantastiskt gott betyg. Rotiiva har både snöflinga och M+S stämpling, så alla godkänningar skall vara på plats. På den här typen av underlag kör jag med samma lufttryck som på asfalt.
Ett par veckor in på det nya året kom årets första och riktiga snöfall. Den där typen snö som vi normalt inte får så mycket av här i norden, torr pudersnö. Snödjupet på testvägen var mellan 25-30cm. För själva körningen tappade jag ut luft till ca 0,5 bar (8psi) för att se om däcket klarar att flyta uppe på snön. Detta är den tekniken som fungerar absolut bäst, i alla fall när snödjupet överstiger frigången under fordonet. Rotiiva´n har ett ganska så snällt mönster, vilket är väldigt viktigt för att just ligga kvar uppe på snön. Har du ett däck med ett mer aggressivt eller kanske grovt mönster, är det en stor chans att du kommer att tugga dig genom dom olika lagren med snö, och på det sättet sjunker igenom.
Efter ett antal timmar, och med varierande snödjup samt lutningar blev det klart att Rottiva däcken presterar väldigt bra även på djup snö. Däcken flyter riktigt fint uppe på snön och visar liten eller ingen vilja till att tugga sig ner i lagren eller sjunka igenom. Jag kunde med fördel ha släppt ut ännu mera luft när däcken sitter så gott mot fälgen.
Så har vi kommit vi fram till vår senaste rek-tur. I starten av Februari 2019 satt vi kursen mot Stöllet där Overlanding.nu Expo går av stapeln i August. Vädret på turen var milt sagt varierande. All den enorma mängden snö som kommit tidigare i vinter hade börjat smälta och temperaturen låg gott inne på plus, i tillägg till kraftig regnfall.
Väst om Torsby kom den första överraskningen. Vägen var täckt med ett par centimeter med slush och detta gillade Rotiiva´n verkligen inte, och vid ett par tillfällen vi var nära att åka av vägen. Underligt nog även vid riktigt låga hastigheter, 40-50km/t. Känslan är mycket olustig när du med fyrhjulsdrift kanar runt på vägen som en tvål i en tvålkopp och du blir omkörd av en Vito skåpbil med tvåhjulsdrift! Varför däcket upplevs på det här sättet är jag inte helt säker på. Till en viss grad har det givetvis med bredden som gör att däcket flyter uppe på slushen, men också med att däcket kanske inte leder undan slushen snabbt nog. Nu är ju inte detta ett jättestort problem så länge man är klar över det, men ändå väldigt olustigt.
Vi lämnade så dom stora vägarna och kröp in i skogen. Snön på dom oplogade skogsvägarna innehåller denna gången mycket mer vatten än vid min första test ett par veckor tidigare. Fördelen med den här typen snön är att den är enklare att packa och laga fina spår. Men nackdelen är att om du sjunker igenom så är den inte förlåtande över huvudtaget, utan du sitter som regel fast.
Lufttrycket blev reducerat till 0,34 bar (5 psi) för att flyta så bra som möjligt uppe på snön. Med jämn och låg grundgas gick vår färd genom skogen utan någon dramatik eller tecken till att sjunka eller tugga sig igenom. När vi så skall returnera nästa dag, och då genom dom samma spåren vi använde dagen innan, blev det mer intressant. Genom natten hade nederbörden växlat mellan snö och regn och spåren var nu ganska så blöta och vi sjunk igenom ordentligt vid flera tillfällen, men utan att sätta oss fast. Även här kändes det direkt att däcken absolut inte gillar den blöta och tunga snön.
Allt i allt måste jag säga mig otroligt nöjd med Rotiiva från Nokian. Som jag skrivit har däcken gång på gång visat sig kompetenta på samtliga underlag.
När artikeln skrivs har jag kört ca 2.500 mil med däcken och jag kan inte se någon speciell slitage, men det är tid att rotera däcken mellan axlarna.
Jag har inga tveksamheter med att rekommendera däcken, och jag kommer att fortsätta köra på dessa i flera år til, men… jag tycker ändå att Nokian kan göra däcken lite mer «tuffa» att se på 🙂
