';

Vårträff 2022 – regnet som aldrig kom

Vårträff 2022 – regnet som aldrig kom

Förberedelser

Inför våren 2022 har vi nog varit många som suttit i stugorna och tänkt att “Nu j_vlar skall det resas…” då pandemin lugnat ner sig till en hanterbar nivå, och resor blir möjliga igen.

Själv har jag uppskattat de år det har funnits en “Vårträff” och därför kändes det naturligt att vi tog tag i saken och fixade en sådan även i år.

Under mars och april trillade anmälningarna in samtidigt som planering av turen var igång. Sedan var det inte långt borta till bilen skulle packas och färden styras mot nordost för ett uppmöte vid Örebro.

Vi var flera som noterat att vädret som utlovats gjorde att vi var förberedda med regnkläder och impregnering. Sista prognoserna hade visat ihållande regn, precis hela helgen. Vi får väl se…

Dag 1 – fredag

Framåt lunchtid var det för min egen del dags att rulla. Som brukligt vid denna årstid kunde man njuta av vackra landskap och blommande rapsfält. Absolut en av de bästa årstiderna enligt mig.

Väl framme i Örebro visade det sig att många redan var på plats, redan en timme innan avresa. Flera bekanta, glada ansikten – och ett par nya, som alltid. Jättekul!

Ett gäng, med Max i spetsen, hade rullat ända från Finland så vi var extra glada för detta.

Efter de vanliga hälsningarna och tillhörande däcksparkande konstaterade vi att alla var samlade och därmed rullade vi norrut.

Kvällens camp var planerad ca 100 km norrut, dit vi tog oss via mindre vägar, samhällen och grusvägar. Då undertecknad sista veckorna tröttnat på en tidigare iPad, som vägrat laddning och varit en allmän plåga i två-tre år, nyss införskaffat en ny padda var det som upplagt för några mindre misstag i kartläsandet. Efter en bit konstaterades att uppkopplingen till internet, via mobilen, inte passade paddan. Därmed gick det inte att zooma in på kartan inför vägval. Liknande missar följde en tre-fyra gånger det första dygnet, tills oklarheter retts ut och allt lirade som det förväntades. Så långt allt väl.

På väg mot camp 1 upptäcktes även en ny skylt, vilken inte funnits på plats tidigare. Denna var av typen man inte önskar se när man svänger in. Nåväl…  Men lite klurande kom vi vidare och sedan var det inte långt kvar.

Camp 1

Väl vid camp konstaterades att vi klarat oss från utlovat regn, och vår plats var ledig utan andra besökare. Det tog inte många minuter innan alla hittat en plats och tälten var riggade.

Själv hanterade jag matlagningen och bilen fick vänta.

Denna kväll blev det pulled pork med frästa grönsaker och tortillabröd.

Kvällen fortlöpte med glada samtal och snart var det dags för läggning.

Dag 2 – lördag

Precis kl 09.00, enligt plan, var vi redo för dagens etapp. Då problemen med paddan kvarstod så långt (fram till efter lunch denna dag) valde guiden efter en bits körning att ta vänster lite för tidigt. Detta resulterade i ett snabb “Nej, misstag – sväng inte in här!!” på radion. Därefter valde guiden att sätta bilen i diket för att övriga deltagare skulle ha chansen att praktisera recovery och vidare massera både vinschar och linor.

Ett par roande minuter senare hade liten men ettrig, Suzuki, med nyinstallerad motor á 65 hk, räddat guiden ur situationen. Alla nöjda!

Vi rullade sedan vidare, på rätt väg, och nådde en stund senare dagens första mål – Rökeriet i Ställberg.

Här hade Dennis och co-worker ställt i ordning både varor och fin provsmakning. Det fanns allehanda närproducerade varor, såsom korvar, tunnbröd, rökt fisk, cider och öl. Det sistnämnda något guiden inte hunnit få med i packningen vid avresa, därmed extra välkommet!

Då våra finska vänner inte hade tillgång till Swish erbjöds möjligheten att betala med €, vilket uppskattades. Tack till rökeriet.

En bit vidare på vägen infann sig snart en längre sträcka gropig kvalitetsväg. Grusväg med bitvis slaganfall – vi stannade för valfri chans till urluftning.

Andra roade sig med remjustering efter tidigare motorbyte.

En timme senare var vi framme vid lördagens kombinerade besöksmål och lunchplats. Här tog vi en enkel lunch i skogen, utmed grusvägen.

Därefter var det ett par hundra meters promenad till “Styggens stuga”. Här fick barnen springa av sig, och övriga en stunds välkommen motion i fin skog.

Vid stugan läste vi på om historian och besiktade det lilla huset. Vi konstaterade snabbt att han inte kan ha varit särskilt lång om han bott många år i detta huset, men att det varit snabbstädat då det bara var ett rum – inkl allt!

Efter lunch och kulturbesök var det dags att köra norrut. Vi körde under dagen genom flertalet av de kända Vasalopps-orterna. Detta är en väldigt vacker del av landet, men traditionella hus och mycket välbevarad kultur. Detta uppskattades av deltagarna som var mer långväga.

På väg norrut gick vägen vid ett tillfälle in på järnvägsspåret. Här delade vi på utrymmet över bron. Ett smidigt sätt att spara på investeringarna när man bygger broar, om nu inte trafik eller tåg är alltför intensiva. Troligen en tveksam lösning över Göta Kanal med E20 och stambanan Stockholm – Göteborg, men här var det fint!

En kort stund efter avfärd från rastplatsen meddelade guiden deltagarna att vi skulle vara framme vid camp om ca 1:30, vilket raskt visade sig landa på 0:15, dvs en kvart! Google Maps (vilket låg i bakgrunden för ungefärliga tider) hade dagen till ära valt att placera Älvdalen borta i skogen intill Idre. Mycket märkligt. Därmed blev tiderna lite fel i uppskattningen – men det var uppskattat att landa i camp en dryg timme före tidtabell. Särskilt när solen sken och vattnet glittrade.

När vi rullade genom Älvdalen var det denna dag stor samling då det var konfirmationshelg. Sällan har väl en kyrka varit så välbesökt!

Vid camp resonerades vidare vad missen i Google Maps kunde bero på. Flera deltagare fick samma resultat – Älvdalen hade flyttat till skogarna vid Idre, andra fann Älvdalen ligga korrekt – dvs i Älvdalen!

Camp 2

Dag 3 – Söndag

Söndagen påbörjades med ett konstaterande att solen skiner även denna dag. Strax efter frukost var det dags att ta farväl till Andreas E som skulle åter mot arbete i Norge.

Efter en stund var vi så på väg upp mot Trängslet och Älvdalens skjutområde. Denna hade vi så klart kontrollerat vad gäller datum och tider för skjutning mm. Efter att ha haft stängt pga skjutövningar sedan årsskiftet var det öppet precis denna vecka. Mycket tacksamt för oss. Vi rullade norrut genom små byar och gamla fäbodar. Vägen blev allt smalare, och till slut var det åter grusväg. Bitvis såg vi även snö i diket där solen inte hittat fram.

I backspegeln – Gänget höll ihop bra under hela helgen. Inga borttappade bilar eller deltagare. Undantaget det som kom senare under söndagen då…

Framme vid platsen för planerat besök, “Rotensugnet”, samlades vi kort inför promenad mot vattenfallet och forsarna. Skönt att röra sig lite igen, och att alla fick springa av sig på stigarna – till vi anlände stupet mot forsen.

Alla föräldrar högg genast tag i juniorerna – det var BRANT ner mot vattnet.

Detta ignorerades tämligen snabbt av vissa fotografer.

Konstruktioner med gamla timmerrännor finns kvar, och dessa kan man promenera i om man önskar. Detta avstod vi dock denna gång.

Efter Trängslet och Älvdalens skjutfält, med Rotensugnet skådat, körde vi rakt söderut. Det var bitvis asfalt, bitvis grusväg. Vi hade fortsatt tur med vädret och regnet kom aldrig.

Lite lagom in på dagen var det så dags för lunch. Denna intog vi vid en liten sjö, intill en mindre camping som var stängd för säsongen. Väldigt trevlig plats för dagens stopp, och en välbehövlig paus.

Eftermiddagens besök var planerat till “The Old Logging camp”. Denna plats ägs och drivs av en herre som både bygger och hyr ut stugor utmed älven. Här förekom intensiv hantering av timmer via vattenvägarna för många årtionden sedan. Numera en bra möjlighet att hyra in sig och njuta av stillheten, fiske eller jakt mm. Dessa stugor har eldstad men saknar elektricitet så de som hyr här uppskattar stillheten och avkopplingen naturen ger.

Söndagen rullade vidare via blandade vägar. Mestadels utforskade, men även ett par chanstagningar – vilka gick vägen. Noterade under resan att nya skyltar med “förbud” och “privat” satts upp där vi tidigare kört. Kanske beror det på att allt fler kör runt och semestrar hemma i Sverige.

För senare delen av söndagen hade vi siktat in oss på besök vid Brattfallet. Dit var det en bit att köra, men vägarna ner mot, och in i, Värmland var fina. Mycket vacker utsikt.

Brattfallet visade sig från sin bästa sida. Solsken och massor med vatten.

Vi hade placerat oss utmed vägen då parkeringen var en bit bort. Alltid kul att se vår lilla expedition uppställd på rad.

Camp 3

Kvällens camp var planerad till en plats nära Molkom. En plats vi besökt tidigare. Precis innan vi anlände dit stannade vi i centrala Molkom för bränslepåfyllning. Att stanna gick fint – men att starta var inte lika enkelt. Vår medkörande Jeep ville inte vara med längre. Denna Grand Cherokee hade haft lite kinkande startmotor när den varit varm, även tidigare under turen. Nu ville den inte vara med längre. Tyvärr fick André stanna med bilen vid denna bensinstation och vänta in att den skulle svalna. Under tiden rullade vi andra vidare mot camp.

Väl uppställda i solen var det bara att ta fram grillarna. Snart var maten på gång på alla håll.

Dock var det en som inte kunde koppla av helt och fullt. Expeditionens flinke mekaniker, Andreas, kunde inte helt släppa att det var tråkigt för André att inte kunna ansluta hit. Därför tog han till slut the Mighty Suzuki och körde dit för att bogsera honom till camp.

Efter närmare en timme hörde gruppen en vrålande Suzuki komma farande uppför sista backen mot camp. Lågväxel och maxvarv – sedan var ett stycke Jeep bogserad helt fram till eldarna – till allas stora glädje. Välkommen André, och tack Andreas!

Vi blev även bjudna på smarriga grillade bananer med choklad, lagade över elden. Dessa var uppskattade och väldigt goda – tack!

Efter att även mekanikern fått i sig ett mål mat vid elden, och likaså jeep-ägaren, kunde de inte hålla sig längre. Verktygen åkte fram och startmotor demonterades.

Mean while arrangerades kvällens grillar till en gemensam plats för det obligatoriska snackandet och njutandet av allehanda historier.

Vi hade så klart hunnit prata igenom allt kring den pågående konflikten i Ukraina, och mycket runt detta. Där kom vi in på samtal om gränsområden, vilket Finland har mot sin ena granne. Vi fick höra en hel del om att det finns en gränszon, där det är tydligt skyltat. Stannar man där kommer det gröna gubbar ur skogen efter fem minuter…  Kör man vidare når man även en grusväg som löper utmed gränsen. På andra sidan om den vill man inte vara… Dock finns det platser där vi hörde om, med utsikt in mot grannlandet, dit vi kanske tar en tur i framtiden.

Dag 4 – Måndag

Själv är jag alltid lite spänd vid mornarna då vi alla skall på rull. Det finns sjukliga mängder frukostmat att välja på, kallt och varmt, färdigt eller sådant som skall tillagas. Snudd på hotellfrukost – OM man “tar tag i det”…  Nu är ju inte problemet att jag är för lat att ta tag i frukostfixandet – men jag vill ju inte riskera att vara sist klar med allt hoppackande inför avresa från camp!  DÄR ligger skräcken hos undertecknad. Med många prylar, lådor och tält tar det tid, och sist vill man ju inte vara! Därför står jag oftast där med kaffe, juice och en messmörmacka – medan hotellfrukosten med ägg, fläsk, gröt och annat ligger kvar i kylen…  Men någon dag – en dag då jag inte skall resa iväg direkt på morgonen – DÅ skall jag fixa och äta…   🙂

Sedan har vi “de andra”, de som är snabbare ur startgroparna. Medan jag drack kaffet kunde jag notera att Andreas och André redan var på gång med samtal till kontakter vilka visade sig kunna bistå med nya delar till Jeepen. En stund senare var det på rull igen, med Suzukin i täten och Jeepen i lina, ut från camp. André hörde senare av sig och allt hade löst sig tack vare Andreas hjälp och kontakter.

Då morgonen till en början varit molnig var vi glada när det klarnade och solen kom fram. En stund senare var det klarblå himmel och alla gjorde sig redo för avfärd.

Kristoffer o team rullade vidare västerut, till släkt. Finländarna, med Max i täten, planerade rulla österut för att senare ta färjan över.

Max son hade hittat den perfekta sittplatsen, väl upphöjd.

Tack för denna helg!   Nu ser vi fram emot en sommar och nya resor!

Ove Cervin

Leave a reply

You must be logged in to post a comment.